Читать онлайн
Karl XII i klämman

1

Det var under Karl XII: s djerfva gång öfver floden Düna som efterföljande händelse tilldrog sig.

Bland konungens bästa kämpar var också drabantkorporalen Anders Trygg. Från simpel soldat hade han vid Narva tjenat upp sig till denna ärofulla post, som i rang motsvarade en officerstjenst. Då kung Karl under det djerfva öfverfallet på de vid Narva posterade ryssarne hade olyckan att fastna i ett träsk, der han var nära att omkomma, hade Anders Trygg skyndat fram och med egen lifsfara dragit honom ur dyn. Anders fastnade sjelf deri, men hjelptes ur sin kritiska belägenhet af konungen, som, när äfventyret var slut, yttrade sig sålunda:

"Tjenst igen, kamrat. Hvad önskar du helst?"

"Att alltid få vara i eders majestäts närhet", svarade Anders Trygg.

"Du önskar då komma in vid drabantkåren."

"En större ära kan inte vederfaras mig."

Anders Trygg blef således en medlem af denna ryktbara kämpatrupp, efter hvilken namnet gått till en sen efterverld, och som alltid skall stå qvar i de historiens blad, som handla om "jernhufvudets" minnesrika tåg och strider mot de grannar, som på ett så lömskt sätt anföllo honom.

Anders Trygg var sjelfva tryggheten, såsom hans namn angifver. Han hade tagit eller rättare fått detta tillnamn af sina kamrater just för denna sin egenskaps skull.

Och denna sin trygghet hade han flerfaldiga gånger bevisat sig ega. Ingenting kunde rubba den, icke ens kulor och bajonetter. Den var bergfast.

Anders Trygg var också småländing både till födseln och till börden, och redan som pojke var han i sin hembygd känd för sitt jemna och lugna sinne.